Johan Hedberg ger uttryck för den djupaste indignation orsakad av den nya sajten Värmdö:Exposed som granskar Värmdöpolitiken och filmar och sänder kommunfullmäktigedebatterna i Värmdö, vilket Hedberg likställer vid smutskastning.

I sitt inlägg citerar Johan Hedberg mig från ett blogginlägg som handlade om en smutskastningssajt som blev känd i riksmedia och länkade till information från Sverigedemokraterna.

”När argumenten tryter är det lätt att ta till förtal, smutskastning och andra fula tilltag.” Hon säger vidare ”[..] men jag är glad att jag hittills sluppit höra sådana yttringar från mina rödgröna vänner. Det säger väldigt mycket. Vi har en politik som vi är trygga med och kan argumentera för. Vi behöver inte smutskasta, förlöjliga eller ta till fula knep för att vinna intresse.”

Kan du gissa vem som låg bakom smutskastningssajten jag skrev om? Just det, Johan Hedberg själv! Men det skriver han förstås inte.

Det känns lite fånigt men eftersom Johan Hedberg verkar ha svårt att skilja på smutskastning, debatt, diskussion, förtal och politik ska jag ta mig tid att så pedagogiskt jag förmår förklara vad jag anser:

Att 10 år i efterhand prata om Toblerone-politik = larvig smutskastning som mest är förminskande för avsändaren

Minns inte vilken politiker det var som gick ut och sa att han testat att röka hasch i sin ungdom men att angripa det och börja tala om knarkpolitik skulle vara lika löjlig smutskastning och likaledes förminskande för avsändaren.

Att däremot ifrågasätta hur en politiker i media kan säga sig vilja och till och med lova att åstadkomma en sak medan vederbörande gång efter annan röstar ned förslag som skulle möjliggöra det vederbörande gått ut och lovat och/eller sagt sig vilja anser jag är en saklig och högst relevant fråga och något som bör granskas.

Att samla och publicera länkar till artiklar publicerade i NVP anser jag också är sakligt. Att många artiklar tillsammans kan uppfattas som komprometterande må så vara. Desto större anledning att svara sakligt. Det är faktiskt helt okej att också erkänna att man agerat fel.

Lögner är också smutskastning. Känner inte till fakta angående allt som Hedberg tar upp men följande från Hedbergs blogg vet jag är osant:

1. Att Värmdö:Exposed skulle vara en smutskastningskampanj
- Sajten är till för att granska och debattera Värmdöpolitiken.

2. Att starkt ärekränkande och lögnaktiga inlägg skulle ha publicerats åtminstone sedan i december.
- Sajten existerade inte ens då. Lätt att påvisa när domännamn köptes och så vidare.

3. Att Hänt i Värmdö skulle ha varit en sajt som ägnade sig åt grov smutskastning.
- Hänt i Värmdö var ingen smutskastningssajt utan en debattblogg. En Allianskollega till Hedberg gick däremot ut och försökte smutskasta sajten genom att påstå att vi som skrev på den försökte dölja vem som var avsändare. Något personen senare bad om ursäkt för då jag till och med var så öppen med mina inlägg på Hänt i Värmdö att jag ibland publicerade samma text på min egen blogg. Flygbladen känner jag inte till men det låter kul. Om någon delat ut sådana tackar jag för stödet!

Så nej, Johan Hedberg, du får ingen ursäkt. Och med tanke på din historik förväntar jag mig ingen från dig heller. Däremot skulle jag gärna vilja att du och dina Allianskompisar svarar på sakfrågorna som Värmdö:Exposed tar upp. Det skulle vara intressant.

Expressen

http://www.nvp.se/Arkiv/Artiklar/22091/23544/Grotesk-smutskastning/

http://martenssonsmeningar.blogspot.com/2012/02/om-att-sila-mygg-och-svalja-kameler.html

För tjänstemännen som inte kunde svara på frågor och inte visste någonting om någonting – bara att deras uppgift var att berätta för David att de inom kort ska boka flygbiljetter till Irak och att de till fullo litar till någon handläggares på någon annan avdelning bedömning och migrationsöverdomstolens.

För Davids vänner som läst alla domar och utlåtanden och inte hittar någonting som talar för att Davids liv inte är i fara i samma stund som han landar i Irak.

För Davids anhöriga som sökt asyl i andra länder och beviljats det på samma grunder som David anfört.

För David som inte fick svar på sina frågor om hur hans säkerhet kunde garanteras när han landat i Bagdad. Vad som ska hända med hans familj. På vilka grunder Migrationsmyndigheterna kommit fram till att det skulle vara säkert för kristna irakier att vistas i Irak.

För Sverige som kastar ut en kille som bevisat sig vara en språkbegåvning, han har lärt sig svenska. Som bevisat sig ha läshuvud, han är en duktig student. Som bevisat sig vara socialt kompetent, han är omtyckt av studiekompisar, lärare och andra som träffat honom. Ja, Sverige har satsat på David och han har bevisat sig kunna förvalta satsningen väl och ha alla förutsättningar för att kunna vara en tillgång för Sverige. Då utvisar Sverige honom. Genom två utvisningshandläggare som inte vet någonting. Men de upplyser Davids bror, som har arbete i Sverige, om hans möjlighet att söka arbetstillstånd i Sverige när han anlänt till Irak. För han måste tillbaka till Irak först. Även om han redan allt som krävs för att beviljas arbetstillstånd i Sverige. Vet inte om just den biten beror på att man vill sponsra flygbranschen. Det vet nog inte utvisningshandläggarna heller.

Men jag vet att jag inte kommer sova gott i natt. Inte på länge.

I Värmdö är vi sju partier – Socialdemokraterna, Kristdemokraterna, Vänstern, Folkpartiet, Centern, Miljöpartiet och Moderaterna – som kommer följa David och vad som händer med honom om han utvisas.

Hans förslag om att placera de unga människor som redan har det tuffast i nedkortade utbildningar utan teorietiska ämnen är inte bara det mest cyniska jag hört sedan sist han försökte få igenom ett liknande förslag. Det är också det mest idiotiska ur alla perspektiv jag kan komma på.

Om syftet är att minska antalet avhopp från gymnasiet, som Björklund påstår, undrar jag vilket syfte han anser att gymnasieskolan uppfyller. Inte att ge unga utbildning uppenbarligen. I så fall hade han lagt fram ett förslag som syftade till att säkerställa kunskapsnivån hos unga. Något konstruktivt och positivt. Men Björklund verkar han ha gett upp om gymnasiets uppgift att tillhandahålla utbildning. Istället verkar han nu rikta in sig på att försöka göra om gymnasiet till ett slags förvaringsinstitution. Syftet med det i sin tur är troligtvis att kunna visa upp att han fört en politik som gör att fler unga lämnar gymnasiet med dokumenterad utbildning.

Men en utbildning som leder till vad? För den unge troligtvis arbetslöshet och utanförskap, omöjliga att ta sig ur eftersom Björklund naturligtvis strypt möjligheterna till en andra chans genom Komvux för dem som redan har en gymnasieutbildning

För samhället växande arbetslöshet. Troligtvis med ökad kriminalitet, sjukdomsproblematik och andra kostnadskrävande tråkigheter som följd. Och en stor andel av befolkningen som är så lågutbildad att den tror på statistiken som Björklund visar upp om att ”fler unga går ut gymnasiet”. Känns lite som början på slutet för Sverige.

För Björklund ett avtryck som den som degraderade gymnasieväsendet till mänskligt förvar.

Om jag vore gymnasielärare skulle jag känna mig så djupt kränkt i min yrkesroll att jag förmodligen skulle säga upp mig. Eller engagera mig politiskt under paroller som ”Döda inte gymnasiet, Björklund!”, ”Utbildning behövs, Björklund!”, ”Mina elever förtjänar en chans i livet, Björklund!”.

http://blog.svd.se/politikdirekt/2012/02/lararforbundet-bjorklund-nedmonterar-gymnasieskolan/

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=83&grupp=10974&artikel=4958470

http://www.lararnasnyheter.se/l-rarnas-tidning/2012/02/10/damberg-s-gar-bj-rklundf-rslag

En del har ställt frågan om klass ens existerar idag. Jag ställde precis samma fråga för några år sedan. Naivt förhoppningsfull om att begreppet klassamhälle tillhörde historieskrivningen och i djup förnekelse av de orättvisor jag såg runtomkring mig och som jag själv var drabbad av.

Så vad är klass? Jag ser det inte som en indelning baserad på status och pengar. Snarare på hur stor makt du har att påverka ditt liv. Oftast underlättar pengar och ett anrikt efternamn men det är mer komplicerat än så och handlar i grunden snarare om utbildning, tro på sin förmåga, kunskap om hur man förverkligar sina idéer och tryggheten att våga satsa.

Kommer man från en förmögen familj är sannolikheten större att man har alla dessa faktorer. Men det är ingen garanti. Även i ekonomiskt välbärgade hem kan missförhållanden existera som fullkomligt demolerar alla förutsättningar för frihet att välja i livet.

Likväl kan det i en familj som ur ett ekonomiskt värderingsperspektiv skulle betecknas som underklass finnas en förståelse för vikten av utbildning som ger deras barn väldigt goda förutsättningar att göra val i livet.

Men även om man definierar klass så som jag gör så kommer vi inte ifrån att klassamhället existerar och att vi omges av sprickor som hotar att krackelera till avgrundsdjupa klyftor som skiljer klasserna åt på mindre än en nanosekund.  Om detta vittnar varje barn som inte kan studera vidare för att det går ut grundskolan med ofullständiga betyg. Varje barn som växer upp i dysfunktionella hem utan att någon ingriper. Alla som lärt sig att ge upp innan de prövat.

Och nej, Martin Lunqvist, man väljer inte klass. De barn i vårt samhälle som uppfostras till att ge upp innan de ens har provat har inget val. Och deras barn kommer inte heller att ha det. Och just uppgivenheten gör att dessa personer hamnar i ekonomiskt underläge förr eller senare. Vilket förstärker uppgivenheten och slår ut deras och deras barn möjligheter att ändra sin situation och ”välja en annan klass”.

Om vi verkligen vill komma ifrån klassamhället och förverkliga Martin Lundqvists värld där man väljer klass så måste vi börja med att säkerställa att alla barn får utbildning och kunskap av högsta kvalitet oavsett deras föräldrars förmågor. Sedan måste vi skapa ett samhälle präglat av trygghet, där människor vågar tro och satsa. För en del handlar det omm att söka en tjänst, för andra om att starta företag.

Så, folkpartist Martin Lunqvist, hur ska ditt parti bidra till att göra ditt citat till sanning?

Läs Aftonbladets blogg också!

Tidningen Chef skriver om en undersökning som visar att manliga chefer skulle vilja ta ut en större andel av föräldraledigheten än vad de gör idag. Det här är en del av ett större problem som dock är mycket enkelt att lösa och som har 4 direkt inblandade vinnare om det löses.

Kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden för att de förväntas vara frånvarande mer än män och därmed tros vara ett sämre kort att satsa på för arbetsgivare. Män är ledsna över att de inte får vara mer delaktiga i barnens uppväxt. Arbetsgivare håller fast vid en diskriminerande approach som gör att de går miste om värdefulla kvinnliga kompetenser. Och – sist men inte minst – barnen som naturligtvis hellre skulle få lika delar av båda föräldrarna under uppväxten.

Här har du som är arbetsgivare en fantastisk möjlighet att göra en insats för väldigt många parter samtidigt som du hjälper dig själv. För nog är det lite trist att veta att du bidrar till könsdiskrimineringen på Sveriges arbetsmarknad? Och visst är det surt att du faktiskt missar duktiga medarbetare bara för att de är kvinnor? Och nog är det tråkigt att dina anställda män går och längtar efter barnen dagarna i ända och inte vågar ta ut så mycket föräldraledighet som de borde för att de är rädda att bli lika diskriminerade som kvinnor?

Du som arbetsgivare har möjlighet att skapa en win-win-win-win-situation här.

Vinnare 1: Du själv

Vinnare 2: Dina manliga anställda

Vinnare 3: Den kvinnliga halvan av Sveriges befolkning

Vinnare 4: Sveriges barn

Så? Vad väntar du på? Det är bara du som är först som kommer att uppmärksammas!

Chef

Två läger tycks ha formats där den ena sidan anklagar den andra för häxjakt och den andra kontrar med att anklagelser om sexuella övergrepp nästan alltid stämmer och om någon skulle dömas oskyldigt så må det vara hänt.

Som så gott som alltid ligger sanningen troligtvis någonstans däremellan. Att sexuella övergrepp mot barn begås finns det nu vuxna offer med minnen som kan vittna om. Liksom det finns rättsfall där den påstådde förövarens oskuld till slut bevisats.

”Ingen skulle ljuga om övergrepp” hör man ofta från den sidan som menar att anklagelser om sexuella övergrepp alltid har grund. Varför inte? Med den logiken skulle sexuella övergrepp inte heller existera. För vem skulle förgripa sig sexuellt på barn?

Nej, mitt sunda förnuft och logiska sinne säger mig att båda brotten förekommer. Tyvärr är falska anklagelser om sexuella övergrepp inte något som får några rättsliga konsekvenser som uppmärksammas. Men för barnet är det ett lika stort övergrepp att utsättas för övergrepp som att få höra att det utsatts för sexuella övergrepp av sin förälder om det inte har det.

Hanne Kjöller skriver om ett viktigt ämne som många inte vågar tala om just för att de båda sidorna kategoriserar människor som antingen troende på övergrepp eller troende på häxjakter.

Det är hög tid att skapa en sansad debatt kring det här ämnet. För barnens skull. De åtgärder som Hanne Kjöller nämner i sin krönika är en god början. Och jag skulle vilja komplettera med att förslå att falska anklagelser börjar betraktas och behandlas som de övergrepp mot barn som de faktiskt är. Det är viktigt att inte skrämma människor från att anmäla misstankar om att barn far illa. Men falska anklagelser om sexuella övergrepp är i högsta grad en mycket sjuk handling som kan få livslånga konsekvenser i barnets liv.

Likaväl som vi har en lagstiftning mot sexuella övergrepp mot barn för vi ha en lagstiftning som tillämpas mot falska anklagelser om sexuella övergrepp mot barn. För barnens skull. Låt deras trygghet komma först!

DN

Jag lyssnar tyst och tänker ”Lilla gumman! Så där sa jag också. För 10 år sedan! Och jag trodde på det lika mycket som du tror på det nu. Och om inte så länge kommer du börja märka av det jag började märka av. Om inte så länge kommer du att vara lika frustrerad och kokande förbannad som jag. Om du inte är blind eller bedövar dig med droger. Typ…”

Så fort jämställdheten på riktigt spelar roll är det svårt att ignorera bristen på den. När det är lika uppenbart som upprepade kraftiga slag i huvudet att din och dina kvinnliga kollegors löner är lägre än dina manliga kollegors. Att chefspositionerna delas ut i de befintliga chefernas bastunätverk, och de håller till i herrbastun. Att du och dina kvinnliga kollegor förväntas prestera mer än dina manliga kollegor för mindre kredd. Plötsligt ser du alla tecken. En man som är föräldraledig kallas jämställd. En kvinna som inte tar ut hela sin föräldraledighet och därefter går ned i arbetstid och offrar sin pension är en usel förälder som borde fråntas vårdnaden om barnen. Om hon tar ut mer föräldraledighet än sin man är hon en sådan som inte släpper barnen ifrån sig och hela ojämställdheten är hennes fel och hon borde fråntas vårdnaden om barnen. När din nye pojkvän som enligt egen utsago städat mer än sina tidigare sambos inte ens vet om att det finns ett filter på tvättmaskinen, än mindre att det ska rengöras då och då, börjar du smått undra vad mer han kan ha missat som du inte har kunnat undvika. När killarna i sällskapet presenterar sig för varandra och nätverkar och inte frågar en enda av tjejerna i samma sällskap vad de arbetar med kommer du till slut inte kunna bortförklara symtomen av de ojämställda strukturerna. Vänta bara…

Men jag vet att jag själv inte trodde på den verklighet som de mer erfarna kvinnorna målade upp. Och jag vet att den unga kvinnan framför mig nu inte tror att den verklighet jag ser existerar. Och just idag orkar jag inte vara budbäraren som hon önskar livet ur. Så jag ler tyst och hoppas att epidemisk jämställdhet ska drabba världen så att hon slipper göra de upptäckter jag gjort…

Nu hörs upprörda röster höjas sedan en grupp som kallar sig Allt åt alla arrangerat en överklassafari i bland annat Solsidan i Saltsjöbaden. Den guidade bussturen avgick från Centralstationen och styrde färden mot Fisksätra där passagerarna fick höra om den utbredda arbetslösheten. Efter ett kort stopp vid Grand Hotell där guiden berättade om Saltsjöbadsavtalet åkte de vetgiriga turisterna vidare för att beskåda Solsidan i Saltsjöbaden.

Överklassen får alltså åka på underklassafari men gillar inte att själv få besök. Intressant. Intressant är också att de som åker på överklassafari tycks vara mer sugna på bildning då de faktiskt avhandlade politiska fakta, både historiska och nutida längs färden. De jag känner som åker på underklassafari läser knappast på eller lär sina barn om vad samhällsklyftor beror på eller hur miljonprogrammen vuxit fram. Lite olika ambitionsnivåer alltså.

NVP

DN

Det är som sagt inte första gången detta inträffar. Och inte den sista så länge det finns jägare i skogen. Jag förstår att det är sorgligt om ens hund skadas när man är ute och letar vilt att skjuta och att det gör väldigt ont att bli slagen och riven av en björn. Men det ingår väl ändå i leken när man är ute och jagar i naturen? Är man inte beredd att ta den risken ska man hålla sig och sina vovvar borta från skogen för där finns nämligen björnar och vargar och andra djur som man kan bli skadad av.

Nu är den här björnen skadskjuten och måste naturligtvis befrias från sina plågor. Men jag vet ju att även om den inte vore skadad så skulle idioter till hämndlystna jägare sätta efter björnen för att ge igen. Så brukar det vara. Ett djur som skadat en människa eller en människas egendom ska döden dö. Jag tycker att man borde utfärda jaktförbud för sådana idioter och dessutom kolla om de behöver något slags stöd i vardagen för om man ger sig ut i skogen för att lägga ned byten, medveten om att där finns vilda djur som kan bli farliga om man hotar dem och sedan blir fixerat hämnd- och mordlysten när så sker så måste man vara antingen störd eller väldigt IQ-befriad och definitivt i behov av hjälp.

DN

Aftonbladet